V.47-48. Räddning i Terräng/Skidpatrull, Åre

Äntligen, äntligen dags!

Jag kommer ihåg när jag för ganska precis två år sedan påbörjade min första skidsäsong i Branäs. Det var när jag första veckan skulle ta mitt skoterkort som jag stötte på Emma. Hon hade en knallgul/blå uniform på sig… och såg cool ut. Jag frågade henne vad hon skulle jobba som och hon sa: Pistör. DÅ visste jag inte vad en pistörs uppgift var, men ganska snart kom jag fram till att en vacker dag skulle jag också bli pistör!

Två år har gått sedan jag sprang in i Emma och sedan kursstarten här i Älvdalen den 16 augusti så har jag räknat ner dagarna till den 22 november och Skidpatrullutbildningen.
Vi var sju stycken som åkte från Älvdalen och dealen var lite annorlunda för oss. P.g.a fullt kursdeltagande på patrullutbildningen, så fick vi nu gå en ny kurs som SLAO har ”Räddning i Terräng”. Detta har inneburit att vi har gått tillsammans med patrullutbildningen i princip all tid förutom 2 dagar, då de hade förebyggande säkerhet i skidbacken medan vi var på äventyr i vildmarken =). Vi kommer vid ett senare tillfälle att få komplettera dessa två dagar och blir då även skidpatrullerare.
Ta TVÅ betala för EN, kompis! =D

Yes, så bär det av mot Åre…
Enorma förväntningar surrar runt inne i Stina och på måndagen, efter att ha fått kuta upp för halva Åreskutan till Fjällgården då vår buss helt plötsligt vägrade att starta, får vi träffa resten av gänget. Det känns kanonkul. Vi tilldelas schemat som blir lite av ett slag i magen när vi inser att dagarna inte är mellan 8-17… som vi av någon anledning hade en föreställning om… utan för det mesta sträcker sig ända till 20-22. Fullt ös, medvetslös liksom!

De första två dagarna inleds med en medicinsk repetition och praktiska övningar av det vi lärde oss på 1:a Hjälpen i Terräng. Känns bra att få köra igenom det igen.
Vi passar även på att ha en kick-off hos Bobo där vi dricker öl och får höra om nedisningen på Skutan.
Veckan fortsätter med eventsäkerhet och produktsäkerhetslagen och vi som går "Räddning i Terräng" får i uppgift att planera en tur på fjället kommande vecka.
Tempot är HÖGT och INTENSIVT och vi hinner avverka skadeomhändertagande av barn, skallskador, bukskador, ryggskador, HLR och defibrillator innan det till slut blir lördag och en välbehövlig ledig dag.

Plötsligt här mitt i veckan slår det mig – skillnaden mellan våra tidigare sjukvårdsutbildningar (SLAO’s 1:a Hjälpen i Terräng och WMI of Nols – Wilderness First Aid) och den här utbildningen. Tidigare kurser har mer varit som ett verktyg för oss när vi ska röra oss med grupper på fjället… ”om något skulle hända så kan vi iallafall det här”, nu är det helt plötsligt vi som ÄR säkerheten i skidbacken.

Vi hinner hämta andan en sekund innan vi kör igen...
På söndagen kommer Claes Lind som är psykolog och har jobbat vid stora trauman som spårvagnsolyckan i Göteborg, Backa-branden och vid tsunamin i Thailand och pratar om psykiska och fysiska reaktioner vi kan drabbas av som räddningspersonal vid traumatiska händelser.
Dagen fortsätter med Sven Grauman som jobbar som läkare i Östersund som berättar om det lite mer omfattande perspektivet av att skada sig i backen och vikten av att vi som förste män gör en bra topp-till-tå  och en så utförlig skaderapport som möjligt.
Sven avlöses av Staffan Risberg från Fjällräddningen som berättar om deras verksamhet och vår del i processen.
Vecka två flyter på med besök från ambulanshellikoptern, fler övningar ute och på måndag kväll kommer larmet om fyra försvunna personer. Vi ger oss ut och letar och hittar till slut de fyra borttappade personerna. För Crister, Anders och Kicki gick det bra den här gången… men tyvärr inte för stackars Ann som vi försökte få liv i med HLR och def… Det är synd om Ann, det gick inge bra för henne på förra sjukvårdsutbildningen heller =(.

På tisdag får vår lilla Räddnings-grupp ett litet avbrott när vi sticker till Edsåsdalen och går på tur med Crister… men olyckan lurar bakom hörnet.

Det börjar med att Martin bryter foten, därefter drar Pontus på sig en axel ur led och ett underarmsbrott, vid lunch får Alex ett slag i huvudet och snart därefter lurar elake Oskar ut mig i på lite offpistskidåkning som slutar med en lårbensfraktur. Vi bestämmer att det nog är dags att ge sig nu men på väg hem råkar Jenny, med sitt dåliga hjärta, trilla i bäcken.

Vi packar in henne ordentligt, larmar ambulans och beger oss tillbaka mot bussen…

Onsdagen fortsätter med triage som betyder sortera, där vi får lära oss hur man prioriterar vid större olyckor med flera inblandade.

På eftermiddagen kommer plötsligt ett larm om en olycka vid bergbanan med sju personer inblandade… vilken tur för oss att vi precis hade tränat på triage.

Veckan börjar lida mot sitt slut och så blir det dags för polishelikoptern att landa. Spännande tycker Stina B och rusar ut med lunchen i handen - hur mycket väger en fiskgratäng (?) börjar jag plötsligt fundera på när han börjar gå in för landning och jag själv måste hålla i både mössan och kameran… inser rätt snabbt att jag nog måste hålla fast min gratäng med sporken för att den inte ska fladdra iväg.

Det har blivit torsdag och sista dagen på utbildningen. På tapeten står ”HLR under transport” och jag är förvånad att det inte var någon som slog ihjäl sig. HLR kan vi ju ganska bra vid det här laget, men köra pulka var ju typ ALLA rätt så skitdåliga på.



Kollegor.



Men men, övning ger färdighet och vi överlever turerna i pulkan också.
Väl tillbaka vid Fjällgården fortsätter vi på en snökanonkulle med lite tips och trix från Anders Bendix som lär oss hur man bygger ett snöankare.

Martin testar snöankaret.

Torsdagen avslutas med slutövning… 20 stycken barn som ligger och skriker ute i backen efter en mastodont-pulka-krasch!
Slutövningen avklaras med bravur… och vi är i MÅL!!! =D

Den här har jag förtjänat!

Over and out!

/Stina

Vecka 46. Topptursteknik i Idre, Lavin 0, Miljöbalken och jobbet som fotomodell.

Måndagen startar med ett härligt pass med genomgång av det sista i miljöbalken inför torsdagens prov och Lars är som vanligt i sitt esse =).
Sedan packar vi bussarna och drar mot Idre.

På kvällen har vi grundlig genom gång av topptursutrustning och vi ställer oss frågor som: hur klistrig är en stighud, hur lång är en teleskopstav och hur många höjdmeter är det egentligen till toppen? Med drömmen om Everest någonstans i bakhuvudet kryper vi till kojs...

På tisdagsmorgonen hoppar vi upp pigga och glada... det är ju trots allt så hälsosamt och stärkande i fjällen. Okej, alla utom Alex kanske som inte är mottaglig för min extremet roliga humor innan han fått i sig sitt morgonkaffe. Vi börjar med att kontrollera att alla har en fungerande transceiver på sig och sedan bär det av mot backen...

Vi slänger på stighudarna och börjar knata uppför. Fort upp, fort ner, fort upp igen... och innan fröken ser är vi några som lyckas kuta uppför nästan hela Västbacken.
Säsongens första carvingsvängar får mig att vilja skrika rakt ut av lycka!

Eftermiddagen fortsätter med bestigning av halfpipen bredvid Blåbärsslingan där vi tränar slag och hur man mäter en backes vinkel med hjälp av stavtricket. Vi fortsätter sedan mot träden mellan Västbacken och liftspåret, där vi kan se tydliga tecken på en lavingata och där vi som ett pärlband av små entusiastiska naturmuppar, lappkastar oss upp.
Solen börjar gå ner och vi hinner kuta upp för Västbacken för ett sista åk innan det är dags att dra sig hem till stugan igen.
Kvällen avslutas med planering och säkerhetsplan av onsdagens topptursförsök på Nipfjället.

Städjan

På onsdagen slår vi upp ögonen till ett strålande vackert väder. Mot Nipfjället...
Vi får en härlig dag på fjället med Städjan i bakgrunden. Vi får chans att bedömma snö i olika former, lutningar och vindriktningar och vi spanar även på molnen och pratar om hur man läser av dem.

The Gang

När vi har kommit halvvägs upp på toppen får vi känna oss besegrade. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med snö under skidorna för att fortsätta. Vi kan iallafall lugna oss med att lavinrisken är likamed NOLL idag.
Vi käkar lunch och börjar sedan färden tillbaka och väl tillbaka vid bussarna är det dags att bege sig hem mot River Valley igen.

Jenny på tur.

Väl tillbaka i Älvdalen fyller vi torsdagsförmiddagen med laviner i alla färger och former under SLAO's
Lavin 0 som hålls av allas vår Karin Trolin.
Eftermiddagen fortsätter med prov på Miljöbalken. "Du skall icke slänga colaburkar i naturen..."

Veckan avslutas med att ett gäng sticker till Stockhom Winter Jam medan ett gäng stannar kvar på skolan och catwalkar i Aclimas underställ, juveler från Lilla Lisa och Meindlkängor från Fjäll och Natur i Mora.

Ännu en fullspäckad vecka är till ända... and it's a wrap!

Over and out!
/Stina 

Idre 2 veckor!

Hej!

Under v.47-48 har klassen varit uppdelade på två håll, ett gäng har varit i Åre och gått kurs för att kunna jobba i en skidpatrull och det gänget som jag har varit med har spenderat veckorna i Idre. Så jag kommer bara skriva om oss i Idre eftersom jag vet ju inte vad de har haft för sig i Åre. :)

V.47 gick vi SLAO steg 1 så nu kan vi jobba som skidlärare. Det var sjukt roligt, varje dag var vi ute i backarna mellan 9-15 sedan på kvällen var det olika föreläsningar bla om barns utveckling och kommunikation. Vädret var lite till och från men det är ju bara pedagogiskt med lite sämre väder :) värst var nog den dagen när det var ca -15 och det blåste ca 16 s/m i byarna. Vi gick tillsammans med 6 st gymnasie elever från Älvdalen och de som ska jobba som skidlärare i vinter i Idre. Vi hade 3 kanon bra instruktörer, Kallekax, Pärra och Danne! Tyvärr var jag lite dålig på att ta med kameran i backen den här första veckan så jag har inga bilder att visa!

Grabbarna körde sin egna workout, i brist på gym sitt i knä tills den längst in kollapsar!

V.48 började vi med en Snowboard lektion som Max och jag höll i. Alla var super duktiga och i slutet av dagen kunde alla både stå och åka på brädorna dock tror jag några var rejält blåslagna. :)

På kvällen sen kom Karin till Idre och hade kvällsföreläsning för oss om telemarksåkning. Dagen därpå hoppade vi i telemarksutrustningen och sedan hade vi en tredagars grundkurs i telemark. Det är så himla roligt och jag tror inte att jag är ensam om att nu vilja köpa telemarksutrustning! :)

I fredags hade vi fri åkning och sen begav vi oss tillbaka till Älvdalen.

Mickis och Signe på telisar!

Ha det så bra//Mia :)

Vasaloppsleden v.43 (Fjällvasan)

Fyra blåsor, ömma fötter, död hud på fotsulorna och trasiga kängor! Nu har jag förtjänat att köpa nya kängor!

Efter två dagar och en förmiddags vandring, nio mil senare befinner vi oss i mora. Jag sms.ar vår lärare "100 meter kvar", vi ser målgången, men inte vår lärare... hmm...

Det var en befrielse att äntligen komma i mål. Vi började vår vandring i tisdags, vi startade där elitgruppen startar under loppet och vi fick startskottet, sedan var det bara att gå... och gå... och gå lite till...

Första dagen gick vi 3,5mil. För att det skulle bli lite kortare sträckor de andra dagarna, både psykiskt och fysiskt lättare kände vi. Andra dagen gick vi 3mil och sista 2,5mil.

De flesta av oss, alla utom jag och Jenny som vi stugor, vi sov i ett tält utanför, vi tycker det är skönare och mysigare att sova i tält. Och nu i efterhand kan jag säga att jag inte ångrar detta, de hade över 35 grader i de där stugorna, lite för mycket eldande!

Men vi hade våra kängor inomhus så de skulle torka under natten:)

Syftet med turen var att förstå kolhydraternas fuktion i kroppen vid hård ansträngning. Detta gjorde vi genom att inte äta kolhydrater de första två dagarna, utan bara fett och protein.

Man får tänka till lite och leta noga efter bara sån mat. Det blev mycket bacon, ägg, oster, keso m.m.

Efter första dagen mådde jag så illa av baconen att jag inte kunde äta mer av det resten av turen. Jag blev dessutom dålig i magen, men det gick över till andra dagen.

Det jag kände första dagen med maten var att det var väldigt svårsmält, jag kände att det fanns kvar i magen ett bra tag. Det kändes som att kroppen inte kunde utnyttja det. Och så kan det ha varit för kroppen behöver 500gram kolhydrater för att kunna utnyttja fettet och proteinet.

Men du har ju massa reserver i kroppen tänker ni då! Ja, men det finns ca. 400g i musklerna och 100g i levern, men det tar slut ganska fort i hård ansträngning!

Andra dagen gick helt okej, fötterna ömmade, men det gick att gå bra ändå.

Denna dagen åt jag ingen bacon, så det kändes lite lättare i magen.

Vi gick hela tiden i 50min och vilade 10min, för att få det så effektivt som möjligt. Och vi hade några/någon

i klassen som var väldigt hård med detta, vilket kan vara bra, men man kan vara tydlig och bestämd utan att vara "hård", detta var något vi tog upp under utvärderingen, för ibland kändes det för "militäriskt" och vi ska bli guider, och dessa två går inte riktigt ihop känner jag.

Under vandringen var det tre som bröt men en kom tillbaka sista dagen, orsaken var dåliga knän och en hade för ont i fötterna.

Sista kvällen fick vi en överraskning, läraren och de tre som bröt kom in i stugan med pizza och till efterrätt kladdkaka med glass, och även massa frukt. Allt detta för att ladda med kolhydrater inför sista dagen. Vi blev väldigt glada och struntade i hur magen skulle må efter detta, vi var så sugna och det var nog den bästa pizzan och kakan på länge!

Om man jämför första dagen med sista så hade vi en mil längre att gå, och vi gick ca. 2-3km/h första dagen och sista dagen gick vi närmare 5km/h. Men det beror nog inte bara på maten, vi såg ju faktiskt ljuset i tunneln!

Men det var riktigt skönt att få äta vad jag ville, och chokladen smakade mycket bra!

Det var jobbigt att under de första dagarna ha massa gott med sig, men inte få äta det...

"100 meter kvar", men ingen lärare. Hon kom 5min för sent! Och hon hade tänkt möta oss med krans utklädd till Dalkulla eller vad hon heter som ger kransen? Hon hade även blåbärssoppa till oss:)

Det var en nyttig vandring, kul att ha gått leden och vi har kommit lite längre i klassen när det gäller oss som grupp. Så det är jättebra!

 

Mvh

Pontus Frank

Grövelsjön V.40

Vårt första gästarrangemang!

Det är nu vi lägger ribban, hur ska det gå!?

Våra gäster denna veckan är skolelever från Falun, som går sista året på gymnasiet på friskvårdsprogrammet.

Det är 20st tjejer, vilket vi inte visste förrän bara några dagar innan, vi trodde det skulle vara blandat.

Vi begav oss dit på tisdagen, runt 11 var vi där och gästerna skulle komma runt 16. Så vi förberedde lägret,

gick igenom planeringen, checkade vandringar, paddlade dit kanoterna m.m.

När de sedan kom hade vi en presentation och genomgång av veckan. Sedan delades de in i två grupper, där ena gruppen skulle börja paddla nästkommande dag och den andra gå på topptur. Sedan skulle de skifta andra dagen.

Men nu skulle första utmaningen vara att sätta upp deras tält(militärtält) och laga mat.

Angående maten så hade de förväntat sig att äta frystorkat och nudlar hela veckan, istället möttes de av tacobuffé första kvällen, sedan rullade det vidare med hamburgare, chiliconcarne till middag. Så de var mer än nöjda med maten.

Första natten hände det spännande saker!

Jag och Signe sov närmast dem, så det blev naturligt att de kom springande till oss när deras stora tält hade rasat. "Kaminen har vält!!!" och när man hör de orden, vill man inte tänka på vad som hänt. Eldar man på bra under natten kan den där kaminen vara riktigt varm och ge stora brännskador.

Men när vi kom dit märkte vi att de som tur var inte hade eldat så mycket, man kunde hålla rören.

Men tältduken hade lossnat längst upp, så det var bara till att i princip ta ner tältet och sätta upp det igen, eftersom man inte kan nå toppen på annat sätt. Klockan var 01 på natten och detta tog ca. 45min innan vi var helt klara.

Samtidigt som detta händer kommer en tjej ifrån det andra militärtältet och säger att de blir rökförgiftade inne i tältet, så jag tänkte, "vad ska vi prioritera", vi hade inte tid att springa och väcka de andra. Så jag sprang snabbt in till dem och öppnade ventillationen och såg till att elden var bra(Vilket räckte). Och fortsatte sedan till det rasande tältet där Signe höll dem på humör.

När jag skulle lägga mig igen var jag orolig för att det skulle hända igen och tänkte jäkla skittält!

Men jag lyckades somna om och vaknade på morgonen igen.

Den andra dagen begav vi oss ut på kanottur med första gruppen.

Det var en del blåst från början men inte så mycket så att vi inte skulle ge oss ut.

Däremot när vi skulle hem efter lunch, hade det blåst upp till mellan 11-15 s/m, det gick ganska stora gäss på sjön och vi hade 5km motströms att paddla.

Vi insåg ganska snart att detta inte skulle funka och gick över till plan B som vi kom på då. Vi satte kanoterna på land, gick hem och nästa dag skulle nästa grupp få gå dit och paddla hem.

Detta gick bra för nästkommande dag gick vi på östra sidan om sjön, uppe på ryggen, så vi hade en fin vandring dit. Vi fick utnyttja våra naturguidekunskaper:)

Sista dagen sken solen och alla var väldigt glada för detta. Jag tyckte det var jättebra att vädret blev som det blev, eftersom de och vi då fick prova på att ha gruppen i olika förhållanden. Vi och även gästerna lärde oss mycket på detta!

I slutändan var de nöjda med veckan och tyckte vi hade skött oss bra.

Under året har vi 8st projekt, och detta var som sagt vårt första. Nu har vi lagt ribban och det är bara att jobba vidare och göra det bättre och bättre för varje gång!

//Pontus Frank

Wilderness first aid med NOLS/WMI 27/9-1/10

 

En vecka med Lena Conlan och Hawie Nordström har gjort mig säkrare och bättre inom första hjälpen i friluftslivet! Det är NOLS(National Outdoor Leadarship School) som står bakom kursen.

Det har varit en intensiv vecka med många scenarier med allt ifrån mycket blod, frakturer, köldskador, medicinska sjukdomar och rygg-/nackskador. Ett och annat blåmärke också!

Vi har arbetat utifrån metoden L-ABCDE, för er som är bekanta med den.

För er som inte är det står detta för:

L: Livsfarligt läge

A: Airway

B: Breathing

C: Cirkulation

D: Disability

E: Environment

Andra termer är också huvud till tå, vitala tecken, medicinsk historia och STOPP!

Låter detta intressant och du skulle vilja veta mer om det rekommenderar jag att ni går en

första hjälpen kurs, gärna med fokus på friluftsliv! Det har varit mycket intressant och lärorikt!

Vi hade en del teori, som vi sedan praktiserade utomhus och det jag gillar med deras undervisning var deras framförhållning och spontanitet, rätt som det var blev någon/Hawie skadad eller sjuk och det blev ännu ett scenarie att ta hand om.

Både Lena och Hawie bjöd verkligen på sig själva och svarade bra på våra frågor, var pedagogiska, ärliga, ödmjuka och bestämda. Jag tyckte de var jätteduktiga!

Det jag känner de kunda gjort bättre första dagen var en tydligare genomgång av vad vi skulle gå igenom under veckan.

Vi höll på från 8 till runt 17 varje dag. I onsdags sågs vi igen på kvällen för att Lena skulle visa bilder och berätta om sitt företag, Crossing Latitudes. Hon berättade om hur det är att arbeta inom friluftslivet för henne.

I Torsdags sågs vi också på kvällen. Men denna gång av en annan anledning!

Det var nattscenarie på gång och vi var förväntansfulla!

Vi sågs 19:30 och skulle gå ut i skogen för att hjälpa några som råkat illa ut. När vi kom till platsen mötte vi en förtvivlad Hawie, som hade varit ute med sina kompisar och plockat lingon då de stötte på en björn. De var 6st ute.

När vi hade hört om vad som hände började vi leta efter dem, vi gick på rad(skallgång) för att hitta dem i mörkret. Alla låg skadade, en del medvetslösa. Jag, Erika och Oskar kom fram till Erik som hade ramlat och fått en spik genom vänster hand och brutit sitt högra underarmsben, så benpiporna stack ut.

Vi kollade honom enligt L-ABCDE och när han blev medveten skrek han otroligt mycket.
Så fort vi rörde eller lyft någon av armarna skrek han otroligt mycket. Så det var kämpigt att sitta där i mörkret och försöka få honom lugn och stabil.
Erik spelade riktigt bra patient, han fick sista dagen priset för bästa skådesspel.
Vi tog hand om honom i ca.2 timmar innan vi kom därifrån, vi bar honom på bår tillbaka till "basecamp".
Rätt som det var när vi bar honom på båren gick Hawie ifrån båren och svimmade, så vi fick ta hand om honom också.

Både Lena och Hawie och vi var nöjda med vår insats, så det var ju skönt!

Skarpt läge:
Igår(fredag) fick vi skarpt läge. Jenny ringde mig på morgonen och frågade om jag ville hjälpa till att leta efter en dement dam i Orsa. "Detta är skart läge". jag sa självklart ja och klassen sågs på skolan 08:45.
Vi åkte till Orsa och fick vårt område att leta i och letade i ca.1 timme innan polisen ringde oss och sa att en hundförare hade hittat henne. Så det var skönt att hon var hittad och vid liv!

Vi åkte tillbaka till skolan och avslutade vår kurs!
Det var en riktigt lärorik och rolig vecka!
Tack klassen, Lena och Hawie för en bra vecka!

//
Pontus Frank

YH- Fjäll- och Äventyrsledare 2010/2011

Välkommen!
Du har kommit till bloggen där klassen Fjäll- och Äventyrsledare samlar sina tankar, information och spännande och roliga händelser under året!

Vi går utbildningen i älvdalen, som är centralorten i dalarna, till ytan största kommun. En kommun som omfattar nästan halva ytan i dalarna. Här erbjuds fantastisk natur med bra klättring, skidåkning(både utför och längd) och berg med härliga utsikter över hela dalarna!

Ta gärna del av vår utbildning genom att läsa bloggen och kom med kommentarer om allt möjligt!
Ordet är fritt!

Mvh
Fjäll- och Äventyrsklassen