Fyra blåsor, ömma fötter, död hud på fotsulorna och trasiga kängor! Nu har jag förtjänat att köpa nya kängor!
Efter två dagar och en förmiddags vandring, nio mil senare befinner vi oss i mora. Jag sms.ar vår lärare "100 meter kvar", vi ser målgången, men inte vår lärare... hmm...
Det var en befrielse att äntligen komma i mål. Vi började vår vandring i tisdags, vi startade där elitgruppen startar under loppet och vi fick startskottet, sedan var det bara att gå... och gå... och gå lite till...
Första dagen gick vi 3,5mil. För att det skulle bli lite kortare sträckor de andra dagarna, både psykiskt och fysiskt lättare kände vi. Andra dagen gick vi 3mil och sista 2,5mil.
De flesta av oss, alla utom jag och Jenny som vi stugor, vi sov i ett tält utanför, vi tycker det är skönare och mysigare att sova i tält. Och nu i efterhand kan jag säga att jag inte ångrar detta, de hade över 35 grader i de där stugorna, lite för mycket eldande!
Men vi hade våra kängor inomhus så de skulle torka under natten:)
Syftet med turen var att förstå kolhydraternas fuktion i kroppen vid hård ansträngning. Detta gjorde vi genom att inte äta kolhydrater de första två dagarna, utan bara fett och protein.
Man får tänka till lite och leta noga efter bara sån mat. Det blev mycket bacon, ägg, oster, keso m.m.
Efter första dagen mådde jag så illa av baconen att jag inte kunde äta mer av det resten av turen. Jag blev dessutom dålig i magen, men det gick över till andra dagen.
Det jag kände första dagen med maten var att det var väldigt svårsmält, jag kände att det fanns kvar i magen ett bra tag. Det kändes som att kroppen inte kunde utnyttja det. Och så kan det ha varit för kroppen behöver 500gram kolhydrater för att kunna utnyttja fettet och proteinet.
Men du har ju massa reserver i kroppen tänker ni då! Ja, men det finns ca. 400g i musklerna och 100g i levern, men det tar slut ganska fort i hård ansträngning!
Andra dagen gick helt okej, fötterna ömmade, men det gick att gå bra ändå.
Denna dagen åt jag ingen bacon, så det kändes lite lättare i magen.
Vi gick hela tiden i 50min och vilade 10min, för att få det så effektivt som möjligt. Och vi hade några/någon
i klassen som var väldigt hård med detta, vilket kan vara bra, men man kan vara tydlig och bestämd utan att vara "hård", detta var något vi tog upp under utvärderingen, för ibland kändes det för "militäriskt" och vi ska bli guider, och dessa två går inte riktigt ihop känner jag.
Under vandringen var det tre som bröt men en kom tillbaka sista dagen, orsaken var dåliga knän och en hade för ont i fötterna.
Sista kvällen fick vi en överraskning, läraren och de tre som bröt kom in i stugan med pizza och till efterrätt kladdkaka med glass, och även massa frukt. Allt detta för att ladda med kolhydrater inför sista dagen. Vi blev väldigt glada och struntade i hur magen skulle må efter detta, vi var så sugna och det var nog den bästa pizzan och kakan på länge!
Om man jämför första dagen med sista så hade vi en mil längre att gå, och vi gick ca. 2-3km/h första dagen och sista dagen gick vi närmare 5km/h. Men det beror nog inte bara på maten, vi såg ju faktiskt ljuset i tunneln!
Men det var riktigt skönt att få äta vad jag ville, och chokladen smakade mycket bra!
Det var jobbigt att under de första dagarna ha massa gott med sig, men inte få äta det...
"100 meter kvar", men ingen lärare. Hon kom 5min för sent! Och hon hade tänkt möta oss med krans utklädd till Dalkulla eller vad hon heter som ger kransen? Hon hade även blåbärssoppa till oss:)
Det var en nyttig vandring, kul att ha gått leden och vi har kommit lite längre i klassen när det gäller oss som grupp. Så det är jättebra!
Mvh
Pontus Frank
