V.47-48. Räddning i Terräng/Skidpatrull, Åre

Äntligen, äntligen dags!

Jag kommer ihåg när jag för ganska precis två år sedan påbörjade min första skidsäsong i Branäs. Det var när jag första veckan skulle ta mitt skoterkort som jag stötte på Emma. Hon hade en knallgul/blå uniform på sig… och såg cool ut. Jag frågade henne vad hon skulle jobba som och hon sa: Pistör. DÅ visste jag inte vad en pistörs uppgift var, men ganska snart kom jag fram till att en vacker dag skulle jag också bli pistör!

Två år har gått sedan jag sprang in i Emma och sedan kursstarten här i Älvdalen den 16 augusti så har jag räknat ner dagarna till den 22 november och Skidpatrullutbildningen.
Vi var sju stycken som åkte från Älvdalen och dealen var lite annorlunda för oss. P.g.a fullt kursdeltagande på patrullutbildningen, så fick vi nu gå en ny kurs som SLAO har ”Räddning i Terräng”. Detta har inneburit att vi har gått tillsammans med patrullutbildningen i princip all tid förutom 2 dagar, då de hade förebyggande säkerhet i skidbacken medan vi var på äventyr i vildmarken =). Vi kommer vid ett senare tillfälle att få komplettera dessa två dagar och blir då även skidpatrullerare.
Ta TVÅ betala för EN, kompis! =D

Yes, så bär det av mot Åre…
Enorma förväntningar surrar runt inne i Stina och på måndagen, efter att ha fått kuta upp för halva Åreskutan till Fjällgården då vår buss helt plötsligt vägrade att starta, får vi träffa resten av gänget. Det känns kanonkul. Vi tilldelas schemat som blir lite av ett slag i magen när vi inser att dagarna inte är mellan 8-17… som vi av någon anledning hade en föreställning om… utan för det mesta sträcker sig ända till 20-22. Fullt ös, medvetslös liksom!

De första två dagarna inleds med en medicinsk repetition och praktiska övningar av det vi lärde oss på 1:a Hjälpen i Terräng. Känns bra att få köra igenom det igen.
Vi passar även på att ha en kick-off hos Bobo där vi dricker öl och får höra om nedisningen på Skutan.
Veckan fortsätter med eventsäkerhet och produktsäkerhetslagen och vi som går "Räddning i Terräng" får i uppgift att planera en tur på fjället kommande vecka.
Tempot är HÖGT och INTENSIVT och vi hinner avverka skadeomhändertagande av barn, skallskador, bukskador, ryggskador, HLR och defibrillator innan det till slut blir lördag och en välbehövlig ledig dag.

Plötsligt här mitt i veckan slår det mig – skillnaden mellan våra tidigare sjukvårdsutbildningar (SLAO’s 1:a Hjälpen i Terräng och WMI of Nols – Wilderness First Aid) och den här utbildningen. Tidigare kurser har mer varit som ett verktyg för oss när vi ska röra oss med grupper på fjället… ”om något skulle hända så kan vi iallafall det här”, nu är det helt plötsligt vi som ÄR säkerheten i skidbacken.

Vi hinner hämta andan en sekund innan vi kör igen...
På söndagen kommer Claes Lind som är psykolog och har jobbat vid stora trauman som spårvagnsolyckan i Göteborg, Backa-branden och vid tsunamin i Thailand och pratar om psykiska och fysiska reaktioner vi kan drabbas av som räddningspersonal vid traumatiska händelser.
Dagen fortsätter med Sven Grauman som jobbar som läkare i Östersund som berättar om det lite mer omfattande perspektivet av att skada sig i backen och vikten av att vi som förste män gör en bra topp-till-tå  och en så utförlig skaderapport som möjligt.
Sven avlöses av Staffan Risberg från Fjällräddningen som berättar om deras verksamhet och vår del i processen.
Vecka två flyter på med besök från ambulanshellikoptern, fler övningar ute och på måndag kväll kommer larmet om fyra försvunna personer. Vi ger oss ut och letar och hittar till slut de fyra borttappade personerna. För Crister, Anders och Kicki gick det bra den här gången… men tyvärr inte för stackars Ann som vi försökte få liv i med HLR och def… Det är synd om Ann, det gick inge bra för henne på förra sjukvårdsutbildningen heller =(.

På tisdag får vår lilla Räddnings-grupp ett litet avbrott när vi sticker till Edsåsdalen och går på tur med Crister… men olyckan lurar bakom hörnet.

Det börjar med att Martin bryter foten, därefter drar Pontus på sig en axel ur led och ett underarmsbrott, vid lunch får Alex ett slag i huvudet och snart därefter lurar elake Oskar ut mig i på lite offpistskidåkning som slutar med en lårbensfraktur. Vi bestämmer att det nog är dags att ge sig nu men på väg hem råkar Jenny, med sitt dåliga hjärta, trilla i bäcken.

Vi packar in henne ordentligt, larmar ambulans och beger oss tillbaka mot bussen…

Onsdagen fortsätter med triage som betyder sortera, där vi får lära oss hur man prioriterar vid större olyckor med flera inblandade.

På eftermiddagen kommer plötsligt ett larm om en olycka vid bergbanan med sju personer inblandade… vilken tur för oss att vi precis hade tränat på triage.

Veckan börjar lida mot sitt slut och så blir det dags för polishelikoptern att landa. Spännande tycker Stina B och rusar ut med lunchen i handen - hur mycket väger en fiskgratäng (?) börjar jag plötsligt fundera på när han börjar gå in för landning och jag själv måste hålla i både mössan och kameran… inser rätt snabbt att jag nog måste hålla fast min gratäng med sporken för att den inte ska fladdra iväg.

Det har blivit torsdag och sista dagen på utbildningen. På tapeten står ”HLR under transport” och jag är förvånad att det inte var någon som slog ihjäl sig. HLR kan vi ju ganska bra vid det här laget, men köra pulka var ju typ ALLA rätt så skitdåliga på.



Kollegor.



Men men, övning ger färdighet och vi överlever turerna i pulkan också.
Väl tillbaka vid Fjällgården fortsätter vi på en snökanonkulle med lite tips och trix från Anders Bendix som lär oss hur man bygger ett snöankare.

Martin testar snöankaret.

Torsdagen avslutas med slutövning… 20 stycken barn som ligger och skriker ute i backen efter en mastodont-pulka-krasch!
Slutövningen avklaras med bravur… och vi är i MÅL!!! =D

Den här har jag förtjänat!

Over and out!

/Stina

Vecka 46. Topptursteknik i Idre, Lavin 0, Miljöbalken och jobbet som fotomodell.

Måndagen startar med ett härligt pass med genomgång av det sista i miljöbalken inför torsdagens prov och Lars är som vanligt i sitt esse =).
Sedan packar vi bussarna och drar mot Idre.

På kvällen har vi grundlig genom gång av topptursutrustning och vi ställer oss frågor som: hur klistrig är en stighud, hur lång är en teleskopstav och hur många höjdmeter är det egentligen till toppen? Med drömmen om Everest någonstans i bakhuvudet kryper vi till kojs...

På tisdagsmorgonen hoppar vi upp pigga och glada... det är ju trots allt så hälsosamt och stärkande i fjällen. Okej, alla utom Alex kanske som inte är mottaglig för min extremet roliga humor innan han fått i sig sitt morgonkaffe. Vi börjar med att kontrollera att alla har en fungerande transceiver på sig och sedan bär det av mot backen...

Vi slänger på stighudarna och börjar knata uppför. Fort upp, fort ner, fort upp igen... och innan fröken ser är vi några som lyckas kuta uppför nästan hela Västbacken.
Säsongens första carvingsvängar får mig att vilja skrika rakt ut av lycka!

Eftermiddagen fortsätter med bestigning av halfpipen bredvid Blåbärsslingan där vi tränar slag och hur man mäter en backes vinkel med hjälp av stavtricket. Vi fortsätter sedan mot träden mellan Västbacken och liftspåret, där vi kan se tydliga tecken på en lavingata och där vi som ett pärlband av små entusiastiska naturmuppar, lappkastar oss upp.
Solen börjar gå ner och vi hinner kuta upp för Västbacken för ett sista åk innan det är dags att dra sig hem till stugan igen.
Kvällen avslutas med planering och säkerhetsplan av onsdagens topptursförsök på Nipfjället.

Städjan

På onsdagen slår vi upp ögonen till ett strålande vackert väder. Mot Nipfjället...
Vi får en härlig dag på fjället med Städjan i bakgrunden. Vi får chans att bedömma snö i olika former, lutningar och vindriktningar och vi spanar även på molnen och pratar om hur man läser av dem.

The Gang

När vi har kommit halvvägs upp på toppen får vi känna oss besegrade. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med snö under skidorna för att fortsätta. Vi kan iallafall lugna oss med att lavinrisken är likamed NOLL idag.
Vi käkar lunch och börjar sedan färden tillbaka och väl tillbaka vid bussarna är det dags att bege sig hem mot River Valley igen.

Jenny på tur.

Väl tillbaka i Älvdalen fyller vi torsdagsförmiddagen med laviner i alla färger och former under SLAO's
Lavin 0 som hålls av allas vår Karin Trolin.
Eftermiddagen fortsätter med prov på Miljöbalken. "Du skall icke slänga colaburkar i naturen..."

Veckan avslutas med att ett gäng sticker till Stockhom Winter Jam medan ett gäng stannar kvar på skolan och catwalkar i Aclimas underställ, juveler från Lilla Lisa och Meindlkängor från Fjäll och Natur i Mora.

Ännu en fullspäckad vecka är till ända... and it's a wrap!

Over and out!
/Stina 

Idre 2 veckor!

Hej!

Under v.47-48 har klassen varit uppdelade på två håll, ett gäng har varit i Åre och gått kurs för att kunna jobba i en skidpatrull och det gänget som jag har varit med har spenderat veckorna i Idre. Så jag kommer bara skriva om oss i Idre eftersom jag vet ju inte vad de har haft för sig i Åre. :)

V.47 gick vi SLAO steg 1 så nu kan vi jobba som skidlärare. Det var sjukt roligt, varje dag var vi ute i backarna mellan 9-15 sedan på kvällen var det olika föreläsningar bla om barns utveckling och kommunikation. Vädret var lite till och från men det är ju bara pedagogiskt med lite sämre väder :) värst var nog den dagen när det var ca -15 och det blåste ca 16 s/m i byarna. Vi gick tillsammans med 6 st gymnasie elever från Älvdalen och de som ska jobba som skidlärare i vinter i Idre. Vi hade 3 kanon bra instruktörer, Kallekax, Pärra och Danne! Tyvärr var jag lite dålig på att ta med kameran i backen den här första veckan så jag har inga bilder att visa!

Grabbarna körde sin egna workout, i brist på gym sitt i knä tills den längst in kollapsar!

V.48 började vi med en Snowboard lektion som Max och jag höll i. Alla var super duktiga och i slutet av dagen kunde alla både stå och åka på brädorna dock tror jag några var rejält blåslagna. :)

På kvällen sen kom Karin till Idre och hade kvällsföreläsning för oss om telemarksåkning. Dagen därpå hoppade vi i telemarksutrustningen och sedan hade vi en tredagars grundkurs i telemark. Det är så himla roligt och jag tror inte att jag är ensam om att nu vilja köpa telemarksutrustning! :)

I fredags hade vi fri åkning och sen begav vi oss tillbaka till Älvdalen.

Mickis och Signe på telisar!

Ha det så bra//Mia :)