måndag 16 maj 2011

SAREK 24/4 - 6/5 2011!!!

Nu var det dags! Projektet som jag och Jenny har planerat från och till under de senaste månaderna är igång.
Det blev lite lustigt med planeringen då vi ungefär två veckor innan avfärd fick göra om hela färdplanen för alla grupper på grund av nya besked om renarnas vallfärd. 17000 renar skulle gå på samma område som oss…













Sarek är en av Sveriges 29 Nationalparker och ligger i östra Jokkmokkfjällen.
 
Eftersom vi var 16 stycken med på denna tur, finns det 16 olika upplevelser, här får ni höra lite av mina upplevelser!

Efter 100mil norrut och en natt i Jokkmokk började vår tur på måndagen 25/4 och vi skulle ta oss ungefär 400 höjdmeter upp och en sträcka på 12km. Så det var en tuff start, med någon enstaka bar fläck på marken. Men klarar man den så är man välkommen in i Sarek och njuta av dess landskap.
Som tur var hade vi väldigt fint den dagen och alla var inspirerade att komma in i nationalparken.
Det var så varm och soligt, så det slutade med att några nästan gick nakna.

Tisdagen var det lite mer moln och vind, 4-7m/s.
Denna dag var början på gruppernas egna turer. Klassen var indelad i 3 grupper om 4,4 och 5 pers/grupp. Vår grupp bestod av Jenny Råghall, Martin Karlsson, Oskar Brodin och jag.
Vi kom fram till vårat mål, som var i anslutning till Basstavágge, som är en dal med branta, höga berg på båda sidorna. Ett ställe man egentligen inte går genom, förutom kring den tiden vi var där och vid bra förhållanden. Annars är det stor lavinrisk där.

Onsdagen vaknade vi nyfiket på hur vädret skulle bli. Vi hade ringt fjällvädret men vi kom ganska snart fram till att det inte hjälpte så mycket då det inte stämde så bra, kan bero på att vädret förändras väldigt snabbt, det är väldigt lokalt väder bland dessa höga fjäll.
Vi beslutade oss för att gå igenom Basstavágge då det kändes ganska lugnt där vi var(lite vid sidan av ingången till dalen).
Jag kände direkt när jag satte på mig pjäxorna att det inte kändes bra, jag hade jätteont i en knöl jag har på vänsterfoten. Det hade blivit en tryckskada på knölen så jag funderade på hur jag skulle göra...
Det slutade med att jag tog två voltaren och band fast min bivacksko på skidan och gick. Lite ostabilare, men mindre ont.

Det finns tusen saker att säga om denna dag, men jag sammanfattar det med medelvind på 15m/s och byar på 25m/s, 350 höjdmeters stigning på 13km. Det blev en dag att minnas!
Väl framme lagade jag och Jenny god mat som vi sett fram emot:) Pulvermos, trattkantareller(egenplockade), bönor, bea och kryddor. Mums!

Torsdagen blev en vilodag för min och och Oskars fötter. Musik, godis, bok och fin utsikt! Jenny och Martin gick på två korta toppturer i närheten.

Pizza!!!

Efter lite omstrukturering av ena gruppens färdplan(då de ville ha samma basecamp hela turen) mötte vi upp Karin(vår lärare) och hennes pojkvän Mattias vid närheten av vårt nya läger, de skiftade grupper under turen. Där skulle vi sova tre nätter och göra toppturer om vädret tillät.

Som kommunikation mellan grupperna hade vi tre stycken satellittelefoner. En äger skolan, men de andra två fick vi låna från äventyrarna Ola Skinnarmo och Barbro "Babs" Lindman. Det fungerade jättebra, då vi hade vår förutbestämda telefontid 20:00 varje dag för att se hur det gick och hur alla mådde.

Lördagen vaknade vi med helt vindstilla och blå himmel, verkade bli en lovande dag!
Vi siktade mot Svarta Toppen, som är på 1900höjd med målet att komma på lite höjd och se ut över fjället, öven om vi inte skulle nå hela vägen upp...
Vi gick på och det blev bara varmare och varmare, klockan 12:30 satt vi i bara underställ och åt lunch. Då hade vi bara 300 höjdmeter kvar till toppen.


Vi nådde toppen 15:30 då det fortfarande var riktigt varmt och soligt. Men när vi stod där kom det in dimma som täckte hela dalen på ena sidan, över glaciären. Men det blev en bra åkning ner och dagen blev fulländad då vi såg ett par hundra renar gå på rad nedanför oss.
En mycket givande och rolig Valborg, som firades med en majbrasa på kvällen, som bestod lite av vårat skräp(bara papper)!

Söndag - vilodag för mig och Mattias, båda hade ont i fötterna. De andra gick på topptur. Det blev en härlig dag i solgrop och en bra topptur för de andra!

Måndagen knöt vi ihop två grupper och begav oss mot den grupp som hade samma basecamp hela turen för att tillbringa de sista dygnen på samma ställe. Under kvällen hade vi övning i Self-arrest(hur man stoppar sig själv om man halkar ner för en brant) och övade räddningssystem och lite knopar.

Under Tisdagen splittrades klassen och gjorde olika turer, Jag, Jenny och Erik tog oss upp på toppen Vuojhestjåhkkå på också den 1900höjdmeter. Det blev en helt fantastisk topptur, vi trodde ett tag att det skulle molna på rejält och bli dålig sikt, men vi hade hela tiden en lite blå fläck över oss som vi trodde på. Vi hade dessutom ett mål, att ta ner den norska flaggan som vi hade hört satt uppe där. Men det gjorde den inte som tur var. Solen sken över oss de sista hundra metrarna upp till toppen och det blev en helt fantastisk utsikt!

På toppen av Vuojhestjåhkkå

Onsdagen började vår färd tillbaka mot vår första lägerplats för att på torsdagen ta oss ner mot våra bussar. På vägen ner mötte vi en hel del lämlar, de var ganska roliga, för de sprang över allt, skrev och trodde de kunde skrämma oss, vilket de säkert tror de lyckades med, för många gånger gick vi ju därifrån. Undrar vilken världsbild de får...

Tillbakavägen var lite vemodig, jag vände mig om många gånger och såg på de höga fjällen. Då tänkte jag hela tiden "på återseende"(snart hoppas jag) för där finns det mycket fint att utforska!


 
//Pontus Frank

fredag 22 april 2011

Gästarrangemanget i jämtlandsfjällen!

 
Sugen på att komma ut i jämtlandsfjällen, gå på tur, gå på topptur, dra pulka, känna på både sol, vind, reg och snö? Sugen på att laga din mat ute eller vakna på morgonen i tältet och känna att du bara måste gå på toa, men ute blåser det 10s/m och piskande snö?












Då skulle du ha varit med på Fjällvidder 2011!
Detta och mycket mer fick våra sju deltagare känna på under de 6 dagar med oss!
Allt började torsdagen den 14/4 och höll på till tisdag den 19/4.
Torsdagen började lugnt med en presentation av varandra och därefter fick de kursen Lavin 0. Sedan var det läggdags inomhus första natten.
Nu börjar äventyret! De är redo för en vecka på fjället med allt vad detta innebär:)

 
Ganska snart märkte vi vilket kanongäng vi hade med oss! De var i tid på morgonen, bra packade pulkor och de visade sin styrka redan i början då vi tog ca. 120höjdmeter den första kilometern. Sedan flackade det ut lite innan nästa stigning kom. Sammanlagt gick vi 12km denna dag och tog 720 höjdmeter.
Alltså från storulvån till Blåhammaren.

Vi fick dock ett tydligt tecken på att vi höll ett för högt tempo i början. En av deltagarna fick ett liknande astmaanfall och fick svårt att andas. Högt tempo i början+ kyla+ nya intryck tillsammans skapade förmodligen detta. Så vi tog lärdom av detta och höll ner tempot och höll bättre koll på gruppen.
Resten av turen gick som på räls.
Vi hade riktigt skönt väder med hög värme och sol som trängde fram då och då. Vi passade självklart på att njute lite extra av detta vid pauserna och förlängde dessa lite.
Plötsligt hör man en av ledarna, Nicco, göra en busvissling och alla kollar uppmärksammat på honom. Han säger då "-Skulle bara se om det eka." Hmm... Nicco, det är kalfjäll och massa snö...

Lördagen hade vi hårdare vind allt mellan 7-17 under dagen med allt ifrån regn till snö. Vi tog oss från Blåhammaren till Sylarna, 19km.
Det gick bra denna dag, trots tråkigt väder. Kanske för att de såg fram emot att få sova inne denna natt... Nää, så var det inte. De verkade gilla friluftslivet, oavsett vad vädret har att erbjuda!
De fick varm saft vid ankomst, och kunde gå in och torka upp sina kläder.
Vi ledare fick sova ute såklart.

Söndagen var tänkt till bivackbygge eller topptur, men det blev inget av dem då det inte var så roligt väder eller snö att bygga bivack i. Och en topptur hade heller inte gett så mycket då vädret inte visade sin bästa sida. Så det blev en dag då vi mest var inne på sylarna och pratade om tält, kök, färdmat(de hade massor av bra tips) och så spelade vi lite TP efter lunch.
En lugn och skön dag.

Måndagen bjöd på lite blåst, typ upp mot 10m/s i vindbyarna, dessutom lite nederbörd. Men blåsten avtog efter hand under dagen och det blev bara varmare och varmare ju längre in på dagen vi kom.
Vi gick från sylarna till Tjallingen, egentligen skulle vi gå till Gåsen, men vi mötte styrkan av storforsen som stoppade vår väg. Det gick en bro över vid sommarleden, men det var en väldigt brant backe med massa snö på som gjorde att vi inte ville gå upp där med pulkorna. Istället satte vi oss i solen, som sken precis som den ska göra en vårdag, och njöt av den i typ en halvtimma innan vi tog de sista 5km till Tjallingen.
Jag måste ge Nicco en eloge för hans improviserade lagning på sin skackel som gick sönder när han vurpade och föll pladask ner i snön! Han bytte ut innerdelen av skackel mot en spade. Imponerande idé:)
Se bilden längre ner!

Men detta innebar att vi tog igen 5km som vi skulle gått under tisdagen. Så sista dagens etapp blev ca. 8-9km i platt teräng tillbaka till Storulvåns fjällstation.
Där gjorde vi två av de aktiviteter som vi tänkt göra under turen, nämligen Transcieversök(man söker efter de som fallit med i en lavin) och en liten kluring: Att göra popcorn av endast ett stearinljus, några tändstickor med asken såklart, en piprensare och några popcorn. Hur gör man då för att snabbast få poppade popcorn???

Det var en bra tur där vi mötte lagom med svårigheter och lagom med njutning, lagom är bäst!!! Gästerna verkade nöjda och det är ändå det viktigaste med en kommersiell tur.

Snart bär det åt mot SAREK och nya äventyr! Söndagen den 24 april, nu på söndag åker vi! Och kommer tillbaka den 6 maj. Nu håller vi tummarna för bra snö och väder!


Vart top snön vägen? Ute på topptur dagen innan gästerna kom!
Fjällvidder!

 
Ser ni något konstigt med denna bild?



Snöskulptering, vissa blev riktigt bra! Andra bara bra:)

JIIHAA!!


Vi Kitade typ en kilometer med vindsäckarna, riktigt kul!


Niccos vurpa!
Niccos fina lagning!

Glad Påsk!!!
//Pontus Frank

tisdag 18 januari 2011

Lavinutbilding

Denna veckan är vi i åre och har lavinutbildning steg 1, lavinräddning och toppturer.

"Ju mer ni lär er om laviner, desto mindre kan ni" är ungefär det som är inledningen på lavinkurserna.
Jag har börjat förstå lite av vad de menar med det. Lavinfrågan är ett väldigt stor ämne som man inte riktigt lär sig på en vecka, kanske inte ens en säsong, kanske aldrig fullt ut???

Men det vi kan lära oss är hur vi kan försök undvika laviner på bästa möjliga sätt och vad det är som händer. "Försöka" säger jag för att man aldrig kan vara helt 100% säker att lavinen inte går om man rör sig i sån terräng.
Man pratar om tre faktorer som avgör om lavinen ska gå eller inte, nämligen Terräning, Snötäcket och människan. Vädret är en stor faktor som ingår i "Snötecket".
Utan någon av dessa tre finns det ingen risk eller fara för laviner.
Jag går inte in djupare på detta men verkar det intressant och ni rör er i lavinterräng, rekommenderar jag verkligen att ni går någon/några lavinkurser.

"Ju mer ni lär er om laviner, desto mindre kan ni" innebär inte att ju fler kurser ni går destor sämre blir ni, utan tvärt om, ju mer ni vet desto större chans har ni att undvika laviner.
Vi lär oss under denna veckan om vad det är som utlöser laviner? varför? hur? hur undvika? och om det händer, hur rädda?
Vi får se, lyssna, känna, smaka och analysera oss fram till om det är någon lavinfara eller inte.

Vi har Mårten Johansson som instruktör som är en av sveriges främsta inom lavinfrågor. Jag måste få säga att han är riktigt bra, han har överträffat de förväntningar jag hade inför veckan. Han är en bra instruktör(ser alla, lyssnar, pedagogisk, kunnig, ödmjuk, öppen m.m. det är många detaljer jag tycker han gör bra, alltifrån hur han pratar och hanterar gruppen i stort till individnivå).

Det ända minus denna veckan får än så länge är att vi bor nästan hela klassen i en trång stuga. Det blir lite påfrestande, men vi fick måndag-torsdag för 200kr/person, så priset var riktigt bra. Bra för oss studenter:)

Jag vill ännu en gång rekommendera sugna offpiståkare att ta chansen och gå en lavinkurs! Det är värt det.



Kämpa på!
/Pontus

tisdag 7 december 2010

V.47-48. Räddning i Terräng/Skidpatrull, Åre

Äntligen, äntligen dags!
Jag kommer ihåg när jag för ganska precis två år sedan påbörjade min första skidsäsong i Branäs. Det var när jag första veckan skulle ta mitt skoterkort som jag stötte på Emma. Hon hade en knallgul/blå uniform på sig… och såg cool ut. Jag frågade henne vad hon skulle jobba som och hon sa: Pistör. DÅ visste jag inte vad en pistörs uppgift var, men ganska snart kom jag fram till att en vacker dag skulle jag också bli pistör!
Två år har gått sedan jag sprang in i Emma och sedan kursstarten här i Älvdalen den 16 augusti så har jag räknat ner dagarna till den 22 november och Skidpatrullutbildningen.
Vi var sju stycken som åkte från Älvdalen och dealen var lite annorlunda för oss. P.g.a fullt kursdeltagande på patrullutbildningen, så fick vi nu gå en ny kurs som SLAO har ”Räddning i Terräng”. Detta har inneburit att vi har gått tillsammans med patrullutbildningen i princip all tid förutom 2 dagar, då de hade förebyggande säkerhet i skidbacken medan vi var på äventyr i vildmarken =). Vi kommer vid ett senare tillfälle att få komplettera dessa två dagar och blir då även skidpatrullerare.
Ta TVÅ betala för EN, kompis! =D
Yes, så bär det av mot Åre…
Enorma förväntningar surrar runt inne i Stina och på måndagen, efter att ha fått kuta upp för halva Åreskutan till Fjällgården då vår buss helt plötsligt vägrade att starta, får vi träffa resten av gänget. Det känns kanonkul. Vi tilldelas schemat som blir lite av ett slag i magen när vi inser att dagarna inte är mellan 8-17… som vi av någon anledning hade en föreställning om… utan för det mesta sträcker sig ända till 20-22. Fullt ös, medvetslös liksom!
De första två dagarna inleds med en medicinsk repetition och praktiska övningar av det vi lärde oss på 1:a Hjälpen i Terräng. Känns bra att få köra igenom det igen.
Vi passar även på att ha en kick-off hos Bobo där vi dricker öl och får höra om nedisningen på Skutan.
Veckan fortsätter med eventsäkerhet och produktsäkerhetslagen och vi som går "Räddning i Terräng" får i uppgift att planera en tur på fjället kommande vecka.
Tempot är HÖGT och INTENSIVT och vi hinner avverka skadeomhändertagande av barn, skallskador, bukskador, ryggskador, HLR och defibrillator innan det till slut blir lördag och en välbehövlig ledig dag.
Plötsligt här mitt i veckan slår det mig – skillnaden mellan våra tidigare sjukvårdsutbildningar (SLAO’s 1:a Hjälpen i Terräng och WMI of Nols – Wilderness First Aid) och den här utbildningen. Tidigare kurser har mer varit som ett verktyg för oss när vi ska röra oss med grupper på fjället… ”om något skulle hända så kan vi iallafall det här”, nu är det helt plötsligt vi som ÄR säkerheten i skidbacken.
Vi hinner hämta andan en sekund innan vi kör igen...
På söndagen kommer Claes Lind som är psykolog och har jobbat vid stora trauman som spårvagnsolyckan i Göteborg, Backa-branden och vid tsunamin i Thailand och pratar om psykiska och fysiska reaktioner vi kan drabbas av som räddningspersonal vid traumatiska händelser.
Dagen fortsätter med Sven Grauman som jobbar som läkare i Östersund som berättar om det lite mer omfattande perspektivet av att skada sig i backen och vikten av att vi som förste män gör en bra topp-till-tå  och en så utförlig skaderapport som möjligt.
Sven avlöses av Staffan Risberg från Fjällräddningen som berättar om deras verksamhet och vår del i processen.
Vecka två flyter på med besök från ambulanshellikoptern, fler övningar ute och på måndag kväll kommer larmet om fyra försvunna personer. Vi ger oss ut och letar och hittar till slut de fyra borttappade personerna. För Crister, Anders och Kicki gick det bra den här gången… men tyvärr inte för stackars Ann som vi försökte få liv i med HLR och def… Det är synd om Ann, det gick inge bra för henne på förra sjukvårdsutbildningen heller =(.
På tisdag får vår lilla Räddnings-grupp ett litet avbrott när vi sticker till Edsåsdalen och går på tur med Crister… men olyckan lurar bakom hörnet.
Det börjar med att Martin bryter foten, därefter drar Pontus på sig en axel ur led och ett underarmsbrott, vid lunch får Alex ett slag i huvudet och snart därefter lurar elake Oskar ut mig i på lite offpistskidåkning som slutar med en lårbensfraktur. Vi bestämmer att det nog är dags att ge sig nu men på väg hem råkar Jenny, med sitt dåliga hjärta, trilla i bäcken.
Vi packar in henne ordentligt, larmar ambulans och beger oss tillbaka mot bussen…

Onsdagen fortsätter med triage som betyder sortera, där vi får lära oss hur man prioriterar vid större olyckor med flera inblandade.
På eftermiddagen kommer plötsligt ett larm om en olycka vid bergbanan med sju personer inblandade… vilken tur för oss att vi precis hade tränat på triage.

Veckan börjar lida mot sitt slut och så blir det dags för polishelikoptern att landa. Spännande tycker Stina B och rusar ut med lunchen i handen - hur mycket väger en fiskgratäng (?) börjar jag plötsligt fundera på när han börjar gå in för landning och jag själv måste hålla i både mössan och kameran… inser rätt snabbt att jag nog måste hålla fast min gratäng med sporken för att den inte ska fladdra iväg.

Det har blivit torsdag och sista dagen på utbildningen. På tapeten står ”HLR under transport” och jag är förvånad att det inte var någon som slog ihjäl sig. HLR kan vi ju ganska bra vid det här laget, men köra pulka var ju typ ALLA rätt så skitdåliga på.



Kollegor.


Men men, övning ger färdighet och vi överlever turerna i pulkan också.
Väl tillbaka vid Fjällgården fortsätter vi på en snökanonkulle med lite tips och trix från Anders Bendix som lär oss hur man bygger ett snöankare.

Martin testar snöankaret.

Torsdagen avslutas med slutövning… 20 stycken barn som ligger och skriker ute i backen efter en mastodont-pulka-krasch!
Slutövningen avklaras med bravur… och vi är i MÅL!!! =D

Den här har jag förtjänat!


Over and out!
/Stina



söndag 5 december 2010

Vecka 46. Topptursteknik i Idre, Lavin 0, Miljöbalken och jobbet som fotomodell.

Måndagen startar med ett härligt pass med genomgång av det sista i miljöbalken inför torsdagens prov och Lars är som vanligt i sitt esse =).
Sedan packar vi bussarna och drar mot Idre.

På kvällen har vi grundlig genom gång av topptursutrustning och vi ställer oss frågor som: hur klistrig är en stighud, hur lång är en teleskopstav och hur många höjdmeter är det egentligen till toppen? Med drömmen om Everest någonstans i bakhuvudet kryper vi till kojs...

På tisdagsmorgonen hoppar vi upp pigga och glada... det är ju trots allt så hälsosamt och stärkande i fjällen. Okej, alla utom Alex kanske som inte är mottaglig för min extremet roliga humor innan han fått i sig sitt morgonkaffe. Vi börjar med att kontrollera att alla har en fungerande transceiver på sig och sedan bär det av mot backen...
Vi slänger på stighudarna och börjar knata uppför. Fort upp, fort ner, fort upp igen... och innan fröken ser är vi några som lyckas kuta uppför nästan hela Västbacken.
Säsongens första carvingsvängar får mig att vilja skrika rakt ut av lycka!
Eftermiddagen fortsätter med bestigning av halfpipen bredvid Blåbärsslingan där vi tränar slag och hur man mäter en backes vinkel med hjälp av stavtricket. Vi fortsätter sedan mot träden mellan Västbacken och liftspåret, där vi kan se tydliga tecken på en lavingata och där vi som ett pärlband av små entusiastiska naturmuppar, lappkastar oss upp.
Solen börjar gå ner och vi hinner kuta upp för Västbacken för ett sista åk innan det är dags att dra sig hem till stugan igen.
Kvällen avslutas med planering och säkerhetsplan av onsdagens topptursförsök på Nipfjället.

Städjan


På onsdagen slår vi upp ögonen till ett strålande vackert väder. Mot Nipfjället...
Vi får en härlig dag på fjället med Städjan i bakgrunden. Vi får chans att bedömma snö i olika former, lutningar och vindriktningar och vi spanar även på molnen och pratar om hur man läser av dem.


The Gang


När vi har kommit halvvägs upp på toppen får vi känna oss besegrade. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med snö under skidorna för att fortsätta. Vi kan iallafall lugna oss med att lavinrisken är likamed NOLL idag.
Vi käkar lunch och börjar sedan färden tillbaka och väl tillbaka vid bussarna är det dags att bege sig hem mot River Valley igen.





Jenny på tur.

Väl tillbaka i Älvdalen fyller vi torsdagsförmiddagen med laviner i alla färger och former under SLAO's
Lavin 0 som hålls av allas vår Karin Trolin.
Eftermiddagen fortsätter med prov på Miljöbalken. "Du skall icke slänga colaburkar i naturen..."


Veckan avslutas med att ett gäng sticker till Stockhom Winter Jam medan ett gäng stannar kvar på skolan och catwalkar i Aclimas underställ, juveler från Lilla Lisa och Meindlkängor från Fjäll och Natur i Mora.

Ännu en fullspäckad vecka är till ända... and it's a wrap!

Over and out!
/Stina 

Idre 2 veckor!

Hej!

Under v.47-48 har klassen varit uppdelade på två håll, ett gäng har varit i Åre och gått kurs för att kunna jobba i en skidpatrull och det gänget som jag har varit med har spenderat veckorna i Idre. Så jag kommer bara skriva om oss i Idre eftersom jag vet ju inte vad de har haft för sig i Åre. :)

V.47 gick vi SLAO steg 1 så nu kan vi jobba som skidlärare. Det var sjukt roligt, varje dag var vi ute i backarna mellan 9-15 sedan på kvällen var det olika föreläsningar bla om barns utveckling och kommunikation. Vädret var lite till och från men det är ju bara pedagogiskt med lite sämre väder :) värst var nog den dagen när det var ca -15 och det blåste ca 16 s/m i byarna. Vi gick tillsammans med 6 st gymnasie elever från Älvdalen och de som ska jobba som skidlärare i vinter i Idre. Vi hade 3 kanon bra instruktörer, Kallekax, Pärra och Danne! Tyvärr var jag lite dålig på att ta med kameran i backen den här första veckan så jag har inga bilder att visa!

Grabbarna körde sin egna workout, i brist på gym sitt i knä tills den längst in kollapsar!

V.48 började vi med en Snowboard lektion som Max och jag höll i. Alla var super duktiga och i slutet av dagen kunde alla både stå och åka på brädorna dock tror jag några var rejält blåslagna. :)
På kvällen sen kom Karin till Idre och hade kvällsföreläsning för oss om telemarksåkning. Dagen därpå hoppade vi i telemarksutrustningen och sedan hade vi en tredagars grundkurs i telemark. Det är så himla roligt och jag tror inte att jag är ensam om att nu vilja köpa telemarksutrustning! :)
I fredags hade vi fri åkning och sen begav vi oss tillbaka till Älvdalen.

Mickis och Signe på telisar!

Ha det så bra//Mia :)

torsdag 4 november 2010

Vasaloppsleden v.43 (Fjällvasan)



Fyra blåsor, ömma fötter, död hud på fotsulorna och trasiga kängor! Nu har jag förtjänat att köpa nya kängor!
Efter två dagar och en förmiddags vandring, nio mil senare befinner vi oss i mora. Jag sms.ar vår lärare "100 meter kvar", vi ser målgången, men inte vår lärare... hmm...

Det var en befrielse att äntligen komma i mål. Vi började vår vandring i tisdags, vi startade där elitgruppen startar under loppet och vi fick startskottet, sedan var det bara att gå... och gå... och gå lite till...
Första dagen gick vi 3,5mil. För att det skulle bli lite kortare sträckor de andra dagarna, både psykiskt och fysiskt lättare kände vi. Andra dagen gick vi 3mil och sista 2,5mil.
De flesta av oss, alla utom jag och Jenny som vi stugor, vi sov i ett tält utanför, vi tycker det är skönare och mysigare att sova i tält. Och nu i efterhand kan jag säga att jag inte ångrar detta, de hade över 35 grader i de där stugorna, lite för mycket eldande!
Men vi hade våra kängor inomhus så de skulle torka under natten:)

Syftet med turen var att förstå kolhydraternas fuktion i kroppen vid hård ansträngning. Detta gjorde vi genom att inte äta kolhydrater de första två dagarna, utan bara fett och protein.
Man får tänka till lite och leta noga efter bara sån mat. Det blev mycket bacon, ägg, oster, keso m.m.
Efter första dagen mådde jag så illa av baconen att jag inte kunde äta mer av det resten av turen. Jag blev dessutom dålig i magen, men det gick över till andra dagen.
Det jag kände första dagen med maten var att det var väldigt svårsmält, jag kände att det fanns kvar i magen ett bra tag. Det kändes som att kroppen inte kunde utnyttja det. Och så kan det ha varit för kroppen behöver 500gram kolhydrater för att kunna utnyttja fettet och proteinet.

Men du har ju massa reserver i kroppen tänker ni då! Ja, men det finns ca. 400g i musklerna och 100g i levern, men det tar slut ganska fort i hård ansträngning!

Andra dagen gick helt okej, fötterna ömmade, men det gick att gå bra ändå.
Denna dagen åt jag ingen bacon, så det kändes lite lättare i magen.
Vi gick hela tiden i 50min och vilade 10min, för att få det så effektivt som möjligt. Och vi hade några/någon
i klassen som var väldigt hård med detta, vilket kan vara bra, men man kan vara tydlig och bestämd utan att vara "hård", detta var något vi tog upp under utvärderingen, för ibland kändes det för "militäriskt" och vi ska bli guider, och dessa två går inte riktigt ihop känner jag.

Under vandringen var det tre som bröt men en kom tillbaka sista dagen, orsaken var dåliga knän och en hade för ont i fötterna.

Sista kvällen fick vi en överraskning, läraren och de tre som bröt kom in i stugan med pizza och till efterrätt kladdkaka med glass, och även massa frukt. Allt detta för att ladda med kolhydrater inför sista dagen. Vi blev väldigt glada och struntade i hur magen skulle må efter detta, vi var så sugna och det var nog den bästa pizzan och kakan på länge!

Om man jämför första dagen med sista så hade vi en mil längre att gå, och vi gick ca. 2-3km/h första dagen och sista dagen gick vi närmare 5km/h. Men det beror nog inte bara på maten, vi såg ju faktiskt ljuset i tunneln!

Men det var riktigt skönt att få äta vad jag ville, och chokladen smakade mycket bra!
Det var jobbigt att under de första dagarna ha massa gott med sig, men inte få äta det...

"100 meter kvar", men ingen lärare. Hon kom 5min för sent! Och hon hade tänkt möta oss med krans utklädd till Dalkulla eller vad hon heter som ger kransen? Hon hade även blåbärssoppa till oss:)

Det var en nyttig vandring, kul att ha gått leden och vi har kommit lite längre i klassen när det gäller oss som grupp. Så det är jättebra!
 
Mvh
Pontus Frank