Nu var det dags! Projektet som jag och Jenny har planerat från och till under de senaste månaderna är igång.
Det blev lite lustigt med planeringen då vi ungefär två veckor innan avfärd fick göra om hela färdplanen för alla grupper på grund av nya besked om renarnas vallfärd. 17000 renar skulle gå på samma område som oss…
Sarek är en av Sveriges 29 Nationalparker och ligger i östra Jokkmokkfjällen.
Eftersom vi var 16 stycken med på denna tur, finns det 16 olika upplevelser, här får ni höra lite av mina upplevelser!
Efter 100mil norrut och en natt i Jokkmokk började vår tur på måndagen 25/4 och vi skulle ta oss ungefär 400 höjdmeter upp och en sträcka på 12km. Så det var en tuff start, med någon enstaka bar fläck på marken. Men klarar man den så är man välkommen in i Sarek och njuta av dess landskap.
Som tur var hade vi väldigt fint den dagen och alla var inspirerade att komma in i nationalparken.
Det var så varm och soligt, så det slutade med att några nästan gick nakna.
Tisdagen var det lite mer moln och vind, 4-7m/s.
Denna dag var början på gruppernas egna turer. Klassen var indelad i 3 grupper om 4,4 och 5 pers/grupp. Vår grupp bestod av Jenny Råghall, Martin Karlsson, Oskar Brodin och jag.
Vi kom fram till vårat mål, som var i anslutning till Basstavágge, som är en dal med branta, höga berg på båda sidorna. Ett ställe man egentligen inte går genom, förutom kring den tiden vi var där och vid bra förhållanden. Annars är det stor lavinrisk där.
Onsdagen vaknade vi nyfiket på hur vädret skulle bli. Vi hade ringt fjällvädret men vi kom ganska snart fram till att det inte hjälpte så mycket då det inte stämde så bra, kan bero på att vädret förändras väldigt snabbt, det är väldigt lokalt väder bland dessa höga fjäll.
Vi beslutade oss för att gå igenom Basstavágge då det kändes ganska lugnt där vi var(lite vid sidan av ingången till dalen).
Jag kände direkt när jag satte på mig pjäxorna att det inte kändes bra, jag hade jätteont i en knöl jag har på vänsterfoten. Det hade blivit en tryckskada på knölen så jag funderade på hur jag skulle göra...
Det slutade med att jag tog två voltaren och band fast min bivacksko på skidan och gick. Lite ostabilare, men mindre ont.
Det finns tusen saker att säga om denna dag, men jag sammanfattar det med medelvind på 15m/s och byar på 25m/s, 350 höjdmeters stigning på 13km. Det blev en dag att minnas!
Väl framme lagade jag och Jenny god mat som vi sett fram emot:) Pulvermos, trattkantareller(egenplockade), bönor, bea och kryddor. Mums!
Torsdagen blev en vilodag för min och och Oskars fötter. Musik, godis, bok och fin utsikt! Jenny och Martin gick på två korta toppturer i närheten.
Pizza!!!
Efter lite omstrukturering av ena gruppens färdplan(då de ville ha samma basecamp hela turen) mötte vi upp Karin(vår lärare) och hennes pojkvän Mattias vid närheten av vårt nya läger, de skiftade grupper under turen. Där skulle vi sova tre nätter och göra toppturer om vädret tillät.
Som kommunikation mellan grupperna hade vi tre stycken satellittelefoner. En äger skolan, men de andra två fick vi låna från äventyrarna Ola Skinnarmo och Barbro "Babs" Lindman. Det fungerade jättebra, då vi hade vår förutbestämda telefontid 20:00 varje dag för att se hur det gick och hur alla mådde.
Lördagen vaknade vi med helt vindstilla och blå himmel, verkade bli en lovande dag!
Vi siktade mot Svarta Toppen, som är på 1900höjd med målet att komma på lite höjd och se ut över fjället, öven om vi inte skulle nå hela vägen upp...
Vi gick på och det blev bara varmare och varmare, klockan 12:30 satt vi i bara underställ och åt lunch. Då hade vi bara 300 höjdmeter kvar till toppen.
Vi nådde toppen 15:30 då det fortfarande var riktigt varmt och soligt. Men när vi stod där kom det in dimma som täckte hela dalen på ena sidan, över glaciären. Men det blev en bra åkning ner och dagen blev fulländad då vi såg ett par hundra renar gå på rad nedanför oss.
En mycket givande och rolig Valborg, som firades med en majbrasa på kvällen, som bestod lite av vårat skräp(bara papper)!
Söndag - vilodag för mig och Mattias, båda hade ont i fötterna. De andra gick på topptur. Det blev en härlig dag i solgrop och en bra topptur för de andra!
Måndagen knöt vi ihop två grupper och begav oss mot den grupp som hade samma basecamp hela turen för att tillbringa de sista dygnen på samma ställe. Under kvällen hade vi övning i Self-arrest(hur man stoppar sig själv om man halkar ner för en brant) och övade räddningssystem och lite knopar.
Under Tisdagen splittrades klassen och gjorde olika turer, Jag, Jenny och Erik tog oss upp på toppen Vuojhestjåhkkå på också den 1900höjdmeter. Det blev en helt fantastisk topptur, vi trodde ett tag att det skulle molna på rejält och bli dålig sikt, men vi hade hela tiden en lite blå fläck över oss som vi trodde på. Vi hade dessutom ett mål, att ta ner den norska flaggan som vi hade hört satt uppe där. Men det gjorde den inte som tur var. Solen sken över oss de sista hundra metrarna upp till toppen och det blev en helt fantastisk utsikt!
På toppen av Vuojhestjåhkkå
Onsdagen började vår färd tillbaka mot vår första lägerplats för att på torsdagen ta oss ner mot våra bussar. På vägen ner mötte vi en hel del lämlar, de var ganska roliga, för de sprang över allt, skrev och trodde de kunde skrämma oss, vilket de säkert tror de lyckades med, för många gånger gick vi ju därifrån. Undrar vilken världsbild de får...
Tillbakavägen var lite vemodig, jag vände mig om många gånger och såg på de höga fjällen. Då tänkte jag hela tiden "på återseende"(snart hoppas jag) för där finns det mycket fint att utforska!
//Pontus Frank
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar